4.1  Sammanfattning

Det här kapitlet handlar om statsbudgetens saldo, statsskulden och statens finansiering genom lån. När man diskuterar utvecklingen av inkomster och utgifter inom den offentliga sektorn talar man ofta om tre olika mått: Statens finansiella sparande, den offentliga sektorns finansiella sparande och statsbudgetens saldo. Statsbudgetens saldo är skillnaden mellan statsbudgetens inkomster och utgifter. Statsbudgetens saldo för ett år motsvarar statens behov av att låna pengar alternativt möjlighet att amortera på statsskulden.

Statsskulden uppstår och ökar då ett underskott i statsbudgeten finansieras genom att Riksgäldskontoret (RGK) lånar pengar i Sverige eller utomlands. Man kan mäta statsskulden på olika sätt. Regeringen fastställer varje år riktlinjer för statsskuldens förvaltning. Statsskulden mäts ofta i relation till BNP. Riksgäldskontoret lånar pengar i svenska kronor på den så kallade penning- och obligationsmarknaden eller från hushållen. Ränteutgifterna på statsskulden påverkas främst av storleken på statsskulden och räntenivån, men också av faktorer som utländska räntenivåer och växelkurser, över- och underkurs vid emission, samt kursvinster och kursförluster.